jag hade hoppats att en gyllene nyckel skulle ge mig drömmar som borgmästare i en liten gyllene stad.
jag hade hoppats att jag skulle kunna doppa den i choklad, att jag i solljuset skulle kunna sitta och se den rinna av, tills nyckeln, tills mitt hjärta blir lika rent som omständigheterna det vill befinna sig i.
det här är tredje dagen i rad som jag drömmer konstigt. som jag drömmer jobbigt. som jag drömmer nödvändigt.
verkligheten känns mer ofattbar än drömmen. drömmen känns som någonting jag förtjänar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar